Specialpedagogiken är central för att skolan ska kunna bli inkluderande. Det har skolverket tagit fasta på i sin stora satsning “Specialpedagogik för lärande”. Skolforskaren Ainscow har gjort flera studier kring inkludering och slår fast att specialpedagogiken hör hemma på organisationsnivå (2000). För att åstadkomma en inkluderande skola krävs det att specialpedagogik genomsyrar hela verksamheten och inte koncentreras till specialpedagogen/specialläraren eller elevhälsoteamet. Enligt skollagen vilar ansvaret för att ge alla elever den undervisning de behöver på läraren. Rektor har det yttersta ansvaret för att eleven får de förutsättningar som hen behöver. Specialpedagogen ska i enlighet med skollagen kap 2:25§, liksom andra professioner inom elevhälsoteamet, främst arbeta främjande och förebyggande. Detta för att förhindra att skolan får svårigheter att undervisa elever med skilda behov.

När skolutveckling planeras bör skolan enligt Timperley (2013) utgå ifrån vilka behov elever har i undervisningen. Utifrån dessa inventeras lärarnas behov av professionellt lärande. Det ligger sedan till grund för hur skolledningen prioriterar utvecklingsinsatser på skolan. I strävan mot en inkluderande skola är det självklart att frågor kring elevers olikhet och behov av differentierad undervisning uppstår. Hur kan elevers olika behov tillgodoses i den ordinarie undervisningen, utan att det behöver göras extra anpassningar eller sättas in särskilt stöd? Hur görs med andra ord undervisningen tillgänglig för alla? Utifrån dessa frågor uppstår behov av professionsutveckling hos lärarna. Specialpedagogen är utbildad i hur denna utveckling kan åstadkommas.

Specialpedagogen har utbildning för att verka på individ-, grupp- och organisationsnivå. Det innebär att hen kan arbeta elevnära, gruppnära och ledningsnära. Specialpedagogen får på så sätt såväl detaljkunskap som överblick över de behov som finns på skolan. Hen kan zooma in, och zooma ut. För att specialpedagogen ska kunna verka på alla nivåer behöver man värna om att hen organisatoriskt ges möjlighet till det. Specialpedagogen behöver vara representerad på alla nivåer för att skolan fullt ut ska kunna ta vara på hens kompetens. Hen behöver ges möjlighet att verka i klassrum, i lärarrum och i ledningsrum.

Skolans organisation och resursfördelning måste utgå från ett specialpedagogiskt perspektiv. Specialpedagogen, som har insyn och kunskap på alla nivåer i skolan, kan bevaka detta perspektiv i ledningsgruppen och tillföra information och kunskap som är nödvändig för att fatta rätt beslut.

Specialpedagogiken ska likt syrerikt blod pumpas ut till alla delar av verksamheten och genomströmma varje del av organisationen. Då behöver specialpedagogen finnas i hjärtat av organisationen – i skolans ledningsgrupp!

Av Malin Larsson

www.promovere.se

Referenser:

Ainscow, M. (2000). The Next Step for Special Education: Supporting the Development of Inclusive Practices. British Journal of Special education, 27(2), 76–80.

SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Timperley, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund: Studentlitteratur.