Detta är del 1 i serien om specialpedagogens roll i skolutveckling. I serien beskrivs hur olika faktorer påverkar den roll som specialpedagogen får i utvecklingsarbetet på skolor.  Denna första del kommer att handla om synen på professionellt lärande.

De olika delarna i denna serie är:

  • Del 1: Synen på professionellt lärande påverkar specialpedagogens roll i skolutveckling
  • Del 2: Forskningsrön kring inkluderande skola påverkar specialpedagogens roll i skolutveckling
  • Del 3: Organisationsstruktur påverkar specialpedagogens roll i skolutveckling
  • Del 4: Kunskap om specialpedagogens kompetens påverkar specialpedagogens roll i skolutveckling

Den syn vi har på hur vi utvecklar ny kunskap blir betydelsefull och avgörande när vi designar utvecklingsinsatser. Den kunskap som vi ännu inte har, hur blir den integrerad i oss och ett fundament som vi utgår ifrån i vårt fortsatta arbete?

Om vi ser på kunskap som någonting som vi enkelt kan överföra mellan varandra genom att läsa en text eller lyssna på en annan människa som föreläser, då designar vi utvecklingsinsatser som ger tillfälle till denna kunskapsinhämtning. Om vi ser på kunskap som någonting som vi själva skapar genom att samtala, granska och omvärdera eller befästa det vi redan vet, då designar vi utvecklingsinsatser som ger tillfälle till detta.

Steven Katz och Lisa Dack är  verksamma vid University of Toronto och forskar kring lärares professionsutveckling. Lisa Dack är fil dr i utvecklingspsykologi och pedagogik och forskar kring professionsdriven skolutveckling. Steven Katz är fil dr i tillämpad psykologi och forskar kring kognition och lärande, lärarutbildning och kollegialt lärande. I boken ”Professionsutveckling och kollegialt lärande. Framgångsstrategier och utvecklande motstånd”, beskriver de lärande:

”Lärande innebär att det kommer till stånd en bestående förändring av vårt sätt att tänka. Det leder till att vi förändrar vår praktik och vårt förhållningssätt på ett varaktigt sätt.”

De menar alltså att för att lära behöver vi förändra vårt sätt att tänka om någonting. Men de beskriver också hur vi människor i allmänhet, inte bara lärare, hanterar ny information. Det kan ske på olika sätt och påverkar hur vi agerar framöver.

Det vanligaste sättet är att vi sållar i informationen så att den passar med våra föreställningar. Det som känns bekannt och passar in med det vi redan kan tar vi emot och införlivar. Det som inte känns bekannt eller bekvämt blockerar vi bort. På så sätt befäster vi det vi redan kan och de föreställningar vi har. Det kallas för assimilation.

Om ny information gör att vi ifrågasätter det vi kan och vet och skapar en ny förståelse utifrån den gamla och den nya kunskapen så har vi istället gjort det som kallas ackommodation.

Katz och Dack menar att traditionell fortbildning oftast inte handlar om att förändra förståelsen utan om assimilation. De beskriver att det avgörande i lärares professionsutveckling är att skapa möjligheter till s.k. konceptuell förändring: ”Konceptuell förändring sker när människor sätter ord på sina uppfattningar och föreställningar och sedan granskar dem ingående, både på egen hand och tillsammans med andra, funderar på hur nya kunskaper antingen överensstämmer med eller motsäger deras befintliga uppfattningar och föreställningar, och sedan förändrar sitt sätt att tänka och göra på ett varaktigt sätt.” För detta krävs att utvecklingsinsatser designas för att leda till ackomodation och att lärare erbjuds möjlighet att utforska den egna och andras praktik för att genom nya insikter utveckla praktiken.

Beroende på hur vi väljer att se på lärande och professionsutveckling så lägger vi alltså upp, designar, på olika sätt för hur vårt fortbildningsarbete eller skolutvecklingsarbete ska ske. Det innebär också att de som involveras som nyckelpersoner i arbetet används på olika sätt.

En organisation som ser på lärande som informationsöverföring och som nöjer sig med att lärare assimilerar det de instämmer med och känner igen och väljer bort det som inte bekräftar deras tidigare kunskap och erfarenheter, erbjuder t. ex. lärare att gå på korta kurser eller föreläsningar eller ger kompensationsledigt för att läsa en faktabok. Detta utan att det sedan ges möjlighet att på djupet bearbeta den nya informationen tillsammans med kollegor. Då denna syn på lärares lärande präglar organisationen kan specialpedagogen ha en expertroll genom att hålla föreläsningar för personalen kring specialpedagogiska ämnen. Specialpedagogen kan också ge råd i situationer där lärarens kunskap inte räcker till. Här handlar det om överföring av information utan krav på bearbetning.

I en organisation som bemödar sig om att åstadkomma konceptuell förändring ser specialpedagogens roll skolutvecklingsarbetet annorlunda ut. Specialpedagogen kan då ha en handledande funktion som möjliggör att olika kunskaper och erfarenheter kommer fram och som stödjer och möjliggör processen att granska och omvärdera nya och tidigare kunskaper och erfarenheter. Specialpedagogens kompetens som ledare av kvalificerade lärande samtal för att åstadkomma konceptuell förändring kommer i centrum och själva temat för den nya informationen behöver inte handla om specialpedagogik.

Vi kan konstatera att utifrån den syn vi har på hur ny kunskap uppstår och hur vi utifrån det väljer att designa skolutvecklingen så kan specialpedagogens roll i skolutveckling se mycket olika ut.

I kommande delar i serien ”specialpedagogens roll i skolutveckling” kommer jag att beskriva hur specialpedagogens roll påverkas av vår kunskap om framgångsfaktorer för skolutveckling mot en inkluderande skola, av olika organisationsstrukturer samt av vår kunskap om specialpedagogens kompetens.

Referenser:

Dack, L.A. & Katz, S. Professionsutveckling och kollegialt lärande. Framgångsstrategier och utvecklande motstånd. 2017. Natur och kultur.