Detta är ett blogginlägg som är överflyttat från min tidigare blogg Spec-Malin, skrivet 2014-06-30

Vad behöver man kunna för att klara
skolan? Vad är nyckeln till framgång i skolan? I många sammanhang diskuteras
vad svenska elever ska lära sig, vilka kunskapsmål som ska gälla i olika ämnen
och hur läraren ska agera för att få eleverna dit där de bör vara när de slutar
grundskolan eller gymnasieskolan. Det är många som bekymras av att svenska
elever inte når de resultat som man vill att de ska nå. Vad är orsaken till
det? Skolsystemet? Kunskapsmålen? Lärarnas brist på kompetens? Föräldrars
brister i att uppfostra? Brist på ekonomiska resurser? Frågorna är många och
svaren likaså.

Om vi vänder på resonemanget om orsaker till misslyckanden så har jag den
senaste tiden allt oftare funderat på vad det är som gör att vissa elever
lyckas bättre än andra. Flera erfarenheter säger mig att det inte är själva
intelligensen hos eleven som är avgörande. Elever som jag jobbat med, och som i
sin mapp hos mig har haft diagnoser som visar att de är begåvade till den undre
gränsen av normalnivån, har lyckats bättre än sina normalbegåvade eller högt
begåvade klasskamrater. Vad är dessa framgångsrika elever rustade med?

Simon Kyaga är överläkare i psykiatri och forskare. I sitt sommarprat i P1
27 juni 2014 pratade han bland annat om kreativitetsforskning. För att nå
framgång inom många yrken krävs just kreativitet och divergent tänkande, d.v.s.
att tänka ut många olika lösningsförslag på samma problem. Han tog upp frågan
om vad som skiljer mycket framgångsrika forskare från mindre framgångsrika
kollegor. Han berättar att “i själva verket verkar motivation och drive
vara helt centralt för kreativitet, snarare än intelligens”. Han går
vidare med att berätta om en forskare som hävdar att han har lyckats hävda sig
bra i konkurrensen med forskare som varit mer intelligenta, haft bättre minne
och bättre analytisk förmåga. Det som har varit nyckeln till framgång är att
han har kunnat konkurrera med dem med motivation och beslutsamhet.

I en artikel i Dagens Nyheter (2014-06-04) beskriver Kristoffer Örstadius
hur det låga resultatet hos svenska elever på Pisa-provet kan ha sin grund i
att eleverna inte finner det motiverande och viktigt för deras framtid. Lärarna
har vid provtillfället förklarat att resultatet inte är viktigt för den
enskilda eleven, och eleven får inte veta sitt resultat.

Att kunna se nytta och framgång som en konsekvens av det egna beteendet
verkar vara grundläggande för att en elev ska anstränga sig. Joachim de Posada
presenterar i sitt TED talk “Don’t eat the marshmallow!” (feb 2009)
en studie vid Stanford University där man har gett fyraåringar varsin
marshmallow och talat om att om de kan vänta en kvart utan att äta upp den så
får de två marshmallows istället för en. Två tredjedelar av barnen åt upp sina
godisbitar. En tredjedel kunde motstå frestelsen om omedelbar
behovstillfredställelse, i de flesta fall under stor frustration. Resultatet av
den studien är inte så överraskande. Det som är intressant är att det gjordes en
uppföljningsstudie ca 15 år senare där det visade sig att 100% av de barn som
motstått frestelsen att äta upp sin marshmallow inom 15 minuter, hade haft
framgång i sina studier i skolan. De hade bra betyg, goda relationer,
framtidsplaner och var glada. En stor andel av de barn som vid fyra års ålder
inte hade lyckats att motstå frestelsen att äta upp godisbiten hade dåliga
betyg, hade hoppat av skolan och inte kommit in på universitetet. Joachim de
Posada hävdar att förmågan att fördröja belöning, självdisciplin, är den mest
utmärkande egenskapen för framgång såväl i studier som i arbetslivet.

De senaste åren har vi lyft fram att våra barn numera är luststyrda. Vi
pratar om “lustgenerationen”. I takt med att lusten har tillåtits att
bli styrande har kraven på lärarna blivit att göra undervisningen rolig för att
på så sätt motivera eleverna att genomföra sitt skolarbete. Men det är inte i
det roliga som motivationen skapas. Olga Dysthe skriver i sin artikel
“Sociokulturella teoriperspektiv på kunskap och lärande” att inom
sociokulturellt perspektiv anses att motivation skapas av omgivningens
förväntningar och upplevd meningsfullhet och acceptans (Dysthe, 2003). Det är
just brist på detta som eleverna i Kristoffer Örstadius artikel beskriver ovan.

Om vi igen tittar på vad de olika personerna som jag nämnt ovan lyfter fram
som framgångsfaktorer ser vi: motivation och driv, beslutsamhet, att se nytta
och framgång som en konsekvens av det egna beteendet, förmåga att fördröja
belöning, självdisciplin och upplevd meningsfullhet och acceptans. Hur skapar
vi då goda förutsättningar för att våra elever ska utvecklas inom dessa
områden? Hur tränar vi självdisciplin och hur skapar vi meningsfullhet? Hur
skapas motivation som inte bygger på omedelbar lusttillfredställelse? Hur
tränar vi uthållighet? Hur ser vi på orsakerna till goda prestationer? Kommer
de till skänks, eller som resultat av uppoffringar och hårt arbete? Detta är
frågor som vi måste ställa oss inom skolan. När det gäller lustgeneration så
tror jag att det är någonting som vi vuxna skapar genom det sätt vi har mot
barn, men också genom hur vi själva agerar. Vi vuxna visar vägen för hur man
förhåller sig till svårigheter och saker som är jobbiga. Om de ska ha framgång
i livet måste de kunna sätta sig över lusten och tillägna sig självdisciplin.

Jag återgår till mina elever som slagit sig fram ur underläge och lägger
filtret av påstådda framgångsfaktorer över dem. Mönstret framträder tydligt. De
har kämpat i underläge, slitit utan belöning, haft en hejarklack i sina lärare,
sett resultatet av flera års uppförsbacke vända i nedförsbacke. De har firat
sina segrar med den mentala mjölksyran strömmande genom huvudet. Vilken lycka
det har varit! Vad de har varit stolta över sin prestation! De har påverkat
sina liv. Det leder vidare till ökad motivation och styrka att övervinna
svårigheter.

Referenser och länkar:

Dysthe, O. (2003).
Sociokulturella teoriperspektiv på kunskap och lärande. I O. Dysthe (Red.),
Dialog,
samspel och lärande (s. 31-74). Lund: Studentlitteratur.

Örstadius, K. (2014, 4 juni):
Därför kan Pisa-testet vara missvisande.
www.dn.se/nyheter/sverige/darfor-kan-pisa-testet-vara-missvisande/

Posada, J. (2009, feb). Don’t eat the mashmallow! Hämtad
från
http://www.ted.com/talks/joachim_de_posada_says_don_t_eat_the_marshmallow_yet

Tullberg, A. (producent). (2014,
27 juni). Sommar & Vinter i P1. Simon
Kyaga.
Hämtad från
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/386830?programid=2071